De senaste dagarna har varit tunga och väldigt jobbiga, och nu efter ett dygn på intensiven så fick min älskade farfar somna in med nästan hela släkten samlade runt sig. Så lugnt och så fridfullt.
Jag vet inte riktigt, jag är inte så bra på att ta farväl. Helt enkelt för att jag inte vill eller kan göra de.
Hur tar man egentligen farväl av en människa som haft en sån stor plats under hela sitt liv och som man älskat så högt och så innerligt? Det är ju helt omöjligt.
Jag kommer fortsätta gråta, jag kommer förevigt sakna.
Tack för allt älskade, fina, underbara världens bästa farfar.
En vacker dag ses vi igen. Ta väl hand om varandra, du och farmor.♥
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0